"Lynnesfel" beror ofta på ryttaren

Under senare tid har jag i min verksamhet som advokat med hästjuridik såsom huvudinriktning konstaterat att köpare ofta kräver att ett hästköp skall gå åter på grund av påstått "lynnesfel". Hästen görs då ansvarig för exempelvis kommunikationsproblem eller andra samarbetsproblem mellan häst och ryttare efter ett hästköp.

Häst och ryttare måste passa ihop

Vid hästköpet är det viktigt att ekipaget, d v s ryttare och häst, passar för varandra i avseende på storlek och psyke med mer. Ett hästköp kan liknas vid ingående av ett äktenskap. Häst och ryttare måste liksom parter i ett äktenskap helt enkelt passa för varandra. En skicklig ryttare och en välutbildad häst kanske helt enkelt inte har den "personkemi" som erfordras för att ekipaget tillsammans skall fungera. Det är inte ovanligt att den nya ryttaren genom sitt sätt att handskas med hästen till och med framkallar en istadighet av mer eller mindre djupgående natur, som senare kan komma att liknas vid ett lynnesfel. Det är utomordentligt svårt att åstadkomma återgång av ett hästköp på grund av ett påstått lynnesfel.

Lynnesfel förekommer sällan

Helt enkelt beror detta på att lynnesfel hos hästar är mycket sällan förekommande. Ofta sitter som sagt inte felet hos hästen, utan är en följd av att ryttare och häst inte passar för varandra. Om säljaren vid ett hästköp till exempel har garanterat att hästen ifråga är snäll och barnsäker och det senare visat sig att försäljningen egentligen skedde på grund av att hästen var besvärlig att handskas med ökar i och för sig möjligheten för köparen att åstadkomma köpets återgång. Detta beror då inte på att hästen är behäftad med lynnesfel utan är hänförligt till vilka garantier som lämnats av säljaren.

Häst och ryttare bör lära känna varandra

Inför ett eventuellt hästköp är det viktigt att häst och ryttare får möjlighet att lära känna varandra. Om möjligt bör ryttaren beredas tillfälle att prova hästen en kortare tid i den nya miljön hos köparen. Detta kan emellertid vara svårt att ordna på grund av behovet av långa transporter och andra praktiska svårigheter. Dessutom är ofta säljaren med all rätt tveksam till att acceptera en sådan långtgående prövning på grund av den stora risken att hästen kan skadas under ett sådant prövomoment. Det gäller sålunda att försöka hitta en för båda parter väl avvägd prövomöjlighet.

"Lynnesfel" är ofta ryggont

Ryggbesvär hos dagens ridhäst är både ett kontroversiellt och svårt sjukdomskomplex. Jag har haft anledning att komma i kontakt med situationer där en hästköpare ansett att hästen varit behäftad med lynnesfel, fast det i själva verket varit fråga om ryggont. Symptombilden vid ryggbesvär är ofta mångfacetterad. Temperamentförändring är ett av de vanligaste symptomen vid ryggbesvär. Förbättrade diagnostiska hjälpmedel, framförallt förbättrad radiologisk utrustning, har ökat förutsättningarna att säkrare fastställa orsaken till ryggbesvär. Trots detta är det mycket svårt att exakt diagnostisera ryggsjukdomar.

"Kissing spines"

Diagnosen kissing spines kan enklas beskrivas med att det föreligger en onormal kontakt mellan tornutskotten i hästens bröst- och ländrygg. Tornutskotten skall normalt ej vara i kontakt med varandra. Hos en del individer föreligger kontakt mellan tornutskotten och i anslutning till detta sekundära skelettförändringar av varierande grad. Sådana förändringar kan ge upphov till mer eller mindre uttalade kliniska symptom. Såsom ovan anförts är dylika ryggbesvär både ett kontroversiellt och svårt sjukdomskomplex. Vad som ytterligare försvårar bedömningen är att liknande symptom kan uppträda vid en rad andra sjukdomar än kissing spines. Den slutliga diagnosen måste basera sig på en samlad bedömning av samtliga fynd som framkommit vid anamnes, klinisk undersökning och specialundersökningar.

Andra sjukdomar kan ge liknande kliniska symptom

Det finns ett antal andra diagnoser som kan ge liknande kliniska symptom som kissing spines. Som exempel kan nämnas strålbenshälta, deformerande glidledsartros, knäledsinflammation, höftledsinflammation, trombos i krösroten och aortaförgreningen samt bettfel.

Exempel

En ryttarinna från Mellansverige hade från en hästhandlare köpt en förhållandevis dyr dressyrhäst. När hästen skulle ridas in och tränas visade den ganska snart dålig samarbetsvilja. Hästen var till och från i det närmaste oridbar och uppvisade istadighetsproblem som gjorde att hästen emellanåt knappast gick att hantera. Det var fråga om en svensk halvblodshingst som vid inridningen var fyra år gammal. Hingsten bedömdes på grund av exteriör, härstamning och övriga omständigheter vara tillräckligt bra för att eventuellt behållas som hingst. Då ryttaren fick alltför stora problem med inridning och utbildning lämnades hingsten till en professionell tillridare. Hästen visade sig emellertid vara helt oemottaglig för korrigering och vägrade tidvis över huvud taget att samarbeta. Ju mer ryttaren försökte kräva av hästen desto större istadighet visades från hästens sida. Trots mycket gedigen tränarhjälp hade hästen inte kunnat förmås att fungera som ridhäst. Omfattande veterinärundersökningar skedde, men inga fysiska orsaker till hästens beteende gick att finna.

Hingsten kastrerades

Ägaren bedömde att det möjligen kunde hjälpa om hingsten kastrerades, vilket skedde. Efter kastration och vila blev hästen en tid något mer samarbetsvillig och den nye ägaren trodde sig ha funnit orsaken till det tidigare visade problemet. Så småningom återkom emellertid hästens istadighetsproblem som liksom tidigare ökade så fort större krav ställdes på hästen.

Hästen slaktades

Då hästägaren slutligen ansåg att allt hade gjorts för att kunna använda hästen, utan resultat, kvarstod ingen annan lösning än att slakta hästen. Då man dessförinnan inte funnit annat fel än möjligen "lynnesproblem" gick det heller icke att erhålla försäkringsersättning. Lynnesfel ersätts i regel inte av hästförsäkringen. Genom obduktion kunde emellertid den verkliga orsaken till hästens beteende klarläggas. Vid obduktion konstaterades att såsom huvudfynd förelåg en cirka 10-gradig vridning av ryggraden åt höger och samtidigt "en lindrig men påtaglig sidoböjning (skolios). Ryggraden är genom detta kroniskt felbelastad, vilket tagit sig uttryck i att glidytorna i de för kotkropparna gemensamma ledytorna är ojämnt stora och framförallt över ländryggen och bakre delen av bröstryggen föreligger rikligt med osteofyter, små benpålagringar, runt ledytorna. Skadorna är av kronisk natur".

Lars Deckeman