Svea hovrätt har nyligen avgjort en intressant tvist gällande köp av ponny.

Ponnyn utannonserad som "läromästare"
A hade i mars 1998 köpt en ponny till sina två barn, en flicka och en pojke. Ett av barnen tävlade med ponnyn i hoppning och dressyr. Året därpå, d v s 1999, beslöt sig A för att sälja ponnyn eftersom dottern ville satsa på dressyr och behövde en stor häst och sonen hade blivit för lång för att rida ponnyn. A annonserade sålunda ut ponnyn och kom därvid i kontakt med B som i sin tur sökte en lämplig ponny till sin dotter. A uppgav att ponnyn behövde en lugn ryttare. B saknade kunskap om hästar. A uppgav att ponnyn förmodligen hade varit med om något som skrämt den, eftersom den var "huvudskygg". Köp mellan parterna genomfördes den 10 april 1999 och köpeskillingen uppgick till 27.000 kr. Enligt annonsen hade ponnyn beskrivits såsom "läromästare" samt angavs såväl i annonsen som i kontraktet mellan parterna att ponnyn motsvarade utbildningsnivån lätt A i hoppning och lätt B i dressyr.

Första veckan efter köpet fanns ingen vuxen person med när B:s dotter red ponnyn, men allt gick bra enligt henne själv. Därefter började ponnyn visa ett instabilt och nervöst beteende. Den skenade, den kastade av dottern och den var svår att fånga in i hagen. Även tre kamrater till B:s dotter som red ponnyn blev avkastade. I mitten av juni 1999, d v s drygt två månader efter köpet, lämnade B ponnyn för tillridning hos en ridlärare. Sedan ponnyn fortsatt att visa besvärliga beteenden ringde B:s make den 6 augusti 1999 till A och redogjorde för de problem som förekommit med ponnyn samt framförde att B önskade häva köpet. A tillbakavisade B:s krav på hävning.

Köparen ansökte om stämning
Härefter ansökte B om stämning vid Nyköpings tingsrätt och yrkade att köpet skulle återgå mot återbetalning av köpeskillingen 27.000 kr samt yrkade köparen skadestånd avseende kostnader för hästens vård, skötsel och tillridning med 21.400 kr. I andra hand yrkade B avdrag på köpeskillingen med 17.000 kr jämte ersättning för hästens tillridning med 4.800 kr.

Köparens grunder
Såsom grund för sina yrkanden har B anfört att ponnyn vid köpet var behäftad med väsentliga fel. Dessutom hade A före köpet utfäst att ponnyn var lämplig för nybörjare genom att i annonsen skriva att den var en så kallad "läromästare" samt hade A både i annonsen och muntligen i samband med köpet utfäst att ponnyn tävlade i klasserna lätt A i hoppning respektive lätt B i dressyr. B gjorde gällande att A:s utfästelser inte stämmer överens med hästens verkliga förmåga. Den kunde inte användas för tävling i klassen lätt A i hoppning. Den är vidare påtagligt nervös och instabil och är därför totalt olämplig som första häst åt en nybörjare. Detta har A känt till, varför hon förfarit svikligt genom att sälja hästen till B med vetskap att den var avsedd för B:s 15-åriga dotter som har dålig ridvana. Hästen avvek därför vid köpet från vad A utfäst. A har handlat i strid mot tro och heder.

Säljarens grunder
Säljaren A tillbakavisade köparens påståenden och anförde att hon aldrig utfäst att det varit fråga om en ren nybörjarhäst. Ordet nybörjare hade över huvud taget inte nämnts. Vidare bestred A att begreppet "läromästare" kan göras till föremål för en utfästelse i rättslig mening. En "läromästare" är en häst som har en relativt hög utbildningsnivå och som kan "ta fram" en yngre ryttare med viss grundläggande erfarenhet. Som beteckning för hästar som är lämpliga för nybörjare används just beteckningen "nybörjarhäst". Den som köper en häst har en undersökningsplikt med avseende på att den skall passa för det enskilda behovet. För den äldre ponny som tvisten gäller är beteckningen "läromästare" adekvat. Dessutom var B:s dotter ingen nybörjare. Ponnyns utbildningsnivå motsvarade lätt A i hoppning och lätt B i dressyr. Hästens utbildningsnivå är för övrigt inte liktydigt med att den också tävlat i de klasser den är utbildad för. Ponnyns utbildningsnivå har inte inverkat på köpet. A har inte handlat i strid mot tro och heder och det har inte förelegat något fel vid köpet.

Reklamationsfrågan har stor betydelse
Reklamation har skett den 6 augusti 1999 då B:s make framförde krav på köpets återgång, alternativt nedsättning av köpeskillingen. A gjorde i tingsrätten gällande att reklamation hade skett för sent eftersom de omständigheter som åberopas till stöd för påståendet om fel uppmärksammades redan kort tid efter köpet.

Tingsrättens bedömning
Tingsrätten konstaterade att parterna voro ense om att reklamation skedde den 6 augusti 1999, d v s ungefär fyra månader efter köpet som ägde rum den 10 april 1999. Tingsrätten konstaterade också att det är ostridigt att de egenskaper hos ponnyn som ligger till grund för påståendet om fel uppmärksammades redan ett par veckor efter köpet. Tingsrätten konstaterade att även med hänsyn till att de genom tillridning försökt att komma till rätta med ponnyns oönskade beteende kunde B enligt tingsrättens mening inte anses ha reklamerat inom skälig tid när hon vidtagit denna åtgärd först den 6 augusti 1999. Eftersom det inte kunnat styrkas att A handlat grovt vårdslöst eller i strid mot tro och heder konstaterade tingsrätten att reklamation hade skett för sent, varför B därigenom hade förlorat sin rätt att åberopa det påstådda felet. Tingsrätten fann sålunda att käromålet skulle ogillas redan på den grunden.

Tingsrättens bedömning av hästens fel
Tingsrätten konstaterade vidare att utredningen i målet inte hade visat att ponnyn vid köpet saknade utfästa egenskaper eller att den i övrigt avvek från vad B med fog kunnat förutsätta. Tingsrätten bedömde därför att även för den händelse reklamation skulle ha skett i tid saknades förutsättningar för bifall till käromålet.

Köparen överklagade tingsrättens dom till hovrätten B som var missnöjd med tingsrättens dom överklagade till hovrätten. Köparen åberopade i hovrätten samma omständigheter som i tingsrätten med följande tillägg. Köparen gjorde gällande att felet gick att bedöma först efter ridlärarens försök att rida till hästen. Mot den bakgrunden hade reklamation skett i tid enligt köparens uppfattning. Härtill gjorde B gällande att A framställt reklamationsinvändning först i samband med tingsrättens huvudförhandling. Eftersom B inte anmärkt mot denna omständighet i tingsrättens huvudförhandling genom att yrka avvisning av invändningen eller anmält hinder för huvudförhandling ansåg hovrätten att tingsrätten inte gjort något fel som prövat reklamationsfrågan.

Hovrätten fastställde tingsrättens dom och köparen lyckades inte åstadkomma hävning av ponnyköpet eller nedsättning av köpeskillingen, icke heller erhölls något skadestånd och köparen tvingades betala säljarens rättegångskostnader i både tingsrätten och hovrätten.

Sammanfattning
Den som köper en häst och upptäcker efter köpet att hästen är behäftad med fel, bör agera med skyndsamhet. Reklamation skall ske utan oskäligt dröjsmål sedan felet upptäcks. Det är inte tillrådligt att avvakta tills felets eventuellt allvarliga art kunnat fastställas. Det är klokt att framföra en så kallad neutral reklamation utan dröjsmål. Härefter kan köparen i lugn och ro genom veterinär eller annan sakkunnig utreda felets allvarlighet och framförallt försöka bedöma frågan om felet förelåg vid köpet. Härefter bör definitiv reklamation och hävning ske så snart frågeställningen är utredd. Som köpare bör man tänka sig för både en och två gånger innan stämningsansökan inlämnas, eftersom det ställs stora krav på att köparen skall kunna bevisa dels att felet är av väsentlig betydelse för köparen och framförallt att felet förelåg redan vid köpet och icke har uppkommit i efterhand.

(Nyköpings tingsrätts dom 2000-03-27 i mål nr T 42-00 samt Svea hovrätts dom 2001-04-11, DT 36, i mål nr T 2971-00)