Var får jag rida ?

Den som vistas i naturen har överhuvudtaget en skyldighet att ta hänsyn till sin omgivning. Detta gäller både gentemot djur, växter och människor. Gällande sedvanerätt beträffande färdsel på annans mark kan uttryckas enligt följande: "Envar äger färdas över mark eller vattenområde som tillhör annan, under villkor att det sker med hänsyn och aktsamhet, så att skada eller olägenhet ej uppkommer för ägaren." Alla marker måste förskonas från ridning om ridningen kan medföra skada på marken. Ryttaren måste också ta hänsyn till hemfridsintresset. Dessa båda principer medför att tomt, plantering samt annan äga som kan skadas inte får användas för ridning. Brott mot den bestämmelsen kallas tagande av olovlig väg.

Fråga markägaren

En ryttare får inte utan tillstånd från markägaren vidtaga några som helst åtgärder i naturen, även om det inte skulle medföra någon som helt skada eller åverkan. Man får t.ex. inte dämma bäckar, bygga broar, övergångar, hinder eller vattengravar eller vidtaga andra liknande åtgärder. Det är självfallet också förbjudet att göra åverkan på växtligheten såsom att bryta grenar, fälla träd och röja buskar.

Vad innebär tomt?

Ridning får exempelvis inte ske på annans tomt utan tillstånd. Vad är då en tomt? Området kring ett bostadshus utgör alltid tomt, oavsett om bostaden är fast eller tillfällig. En tomt kan vara antingen ett markområde med ett registernummer i fastighetsregister eller en del av en större fastighet som naturligt eller på grund av särskilda anordningar hör samman med dess byggnad och utgör dess "gård". Men inte bara området omkring ett bostadshus utgör tomtmark utan även området kring en anläggning som stadigvarande utnyttjas av ägaren och hans familj eller hos honom anställda personer är tomtmark. Exempel på sådana anläggningar är ekonomibyggnader på brukningscentrum för jordbruk, byggnader för industriell eller annan rörelse samt bad- och båthus med tillhörande anläggningar. Däremot föranleder inte en lada, en badbrygga eller en båtbrygga att marken runt omkring betraktas som tomtmark. Marken kring en ödestuga anses inte heller som tomtområde men det kan naturligtvis vara svårt att avgöra vad som är "ödestuga". Det är ofta svårt att bedöma vad som skall anses utgöra tomt, särskilt när arealen är stor. Något minimiavstånd mellan byggnader och områden där allmänheten utan att störa hemfriden får röra sig fritt finns inte fastställt. Det är inte alls nödvändigt att marken skall vara iordningsställd genom odling eller andra åtgärder utan tomtens omfattning styrs av hur mycket mark som skyddandet av ägarens hemfrid rimligen kan kräva. Ibland kan stängsel och andra anordningar ge viss ledning, men har ett större område än vad som kan anses normalt för en tomt inhängnats, kan det i sin helhet inte utan vidare anses som förbjudet att beträda. Enbart stängsel utgör sålunda i sig inget hinder för ridning, såvida det inte omger mark som kan skadas av ridningen. Inte heller förbudsskyltar är alltid giltiga. Det är emellertid viktigt att ägarens eller nyttjarens rätt till hemfrid alltid respekteras. Av denna anledning bör man inte passera en byggnad inom störande hör- och synhåll. Hur nära man kan rida får förhållandena i varje enskilt fall avgöra. Markens beskaffenhet kan härvid fälla utslaget. En passage bakom bergknallar eller skogsklädda kullar kan rimligtvis ske på betydligt mindre avstånd än där marken är flack och skoglös. En väg eller gångstig som går in över en tomt har ägaren rätt att stänga av.