Ansvarsfrågor i samband med hästar Någon särskild lag som direkt reglerar ansvarsfrågor rörande hästar finns inte. Dock finns en särskild lag från 1943 om tillsyn över hundar och katter med särskilda ansvarsbestämmelser för dessa djurägare. Den viktigaste och grundläggande lagen som reglerar ansvarsfrågor är skadeståndslagen från 1972. Skadeståndslagen Skadeståndslagen stadgar att "var och en som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan, såvitt icke annat följer av denna lag", Vad menas då med vårdslöshet? Vårdslöshet är detsamma som ovarsamhet, oaktsamhet och försummelse. Vad som är vårdslöst får bedömas från fall till fall. Det är många omständigheter som har betydelse t ex handlingens art och den risk för skada som handlingen kan medföra. Ju farligare handling, desto större krav på aktsamhet. Man kan många gånger ställa större aktsamhetskrav på en erfaren hästägare än på en mer ovan sådan som kanske mer tillfälligt har hand om hästen ifråga. Är den som orsakar skadan yngre än 18 år är hans ersättningsskyldighet begränsad till vad som är skäligt med hänsyn till hans ålder och utveckling samt handlingens beskaffenhet. Det finns ett flertal rättsfall som belyser ansvarsfrågan vid försummelse. En person hade nyligen köpt en ko som skulle ledas varvid kon slet sig och kom lös. Kon stångade en person som skulle hjälpa till att fånga in den. Före händelsen hade kon inte visat sig folkilsken. Ägaren hade därför ingen anledning att varna för att kon kunde vara farlig och han blev heller inte ersättningsskyldig. I ett annat rättsfall stångade en tjur en person i samband med att denna person skulle låta tjuren betäcka sin ko. Tjurägaren dömdes till skadestånd därför att han icke gett kreatursskötaren, en 16-åring, tillräckliga instruktioner för hur tjuren skulle hanteras. I ett annat rättsfall befann sig flera ridhästar på bete men bröt sig ur inhägnaden och orsakade en trafikolycka på allmän väg. Ägaren bedömdes inte ersättningsskyldig då stängslet var av normalt tillfredsställande slag och några särskilda förhållanden inte gett anledning till att ställa speciella krav på stängslets konstruktion och beskaffenhet. Att beteshagen låg intill en trafikerad väg var alltså inte tillräckligt för att motivera ett krav på mera svårforcerade stängsel. Principalansvar Om en anställd orsakar en skada genom fel eller försummelse i tjänsten, är det arbetsgivaren som i första hand blir ersättningsskyldig. Denna typ av ansvar kallas principalansvar. Detta ansvar gäller inte bara vid fel och försummelser av sådana som är formellt anställda av t.ex en stall- eller ridskoleägare. Ansvaret kan omfatta även vissa andra kategorier av personer som likställs med arbetstagare t ex värnpliktiga och skolelever som utför arbete under utbildningen. Till denna kategori bör räknas t ex ungdomar som inte bara helt tillfälligt hjälper till i ett ridstall. Orsakar en sådan ungdom en olycka där någon skadas, blir det alltså fråga om ett principalansvar för den som driver stallet. Samband mellan handling och skada Det måste alltid finnas ett orsakssammanhang, kausalitet mellan handlingen och den inträffade skadan, för att det skall kunna utgå något skadestånd till den som lidit skadan. Detta samband får inte vara allt för löst eller långsökt. Vilka skador ersätts Inom skadeståndsrätten skiljer man mellan tre huvudgrupper av skador: sakskada, personskada och förmögenhetsskada. Med sakskada menas olika typer av fysiska skador på ett föremål. När det gäller en häst blir ett benbrott eller ett sår en sakskada liksom om hästen dör. Som en sakskada kan även "tjuvbetäckning" av ett sto betraktas enligt ett rättsfall från 1990. En personskada kan medföra ersättning för exempelvis sjukvårdskostnader, inkomstförlust, sveda och värk, lyte eller annat stadigvarande men samt olägenheter i övrigt till följd av skadan. Förmögenhetsskada är en term som används för andra skador som uppkommer utan samband med sakskador eller personskador och som drabbar en persons allmänna ekonomiska ställning.
|