I min verksamhet som huvudsakligen handlar om hästjuridik kommer jag ofta i kontakt med konflikter mellan stallägare och hästägare p g a exempelvis obetald stallhyra. Osäkerhet råder ofta beträffande frågan om stallägaren har rätt att sälja hästen vid obetald stallhyra, om hästägaren kan hindras att hämta hästen av stallägaren och vad som i övrig gäller mellan dessa parter.

Stallägaren har kvarhållningsrätt

Sedan länge har stallägaren haft möjlighet att kvarhålla, d v s vägra att lämna ut en häst för vilken ägaren är skyldig stallhyra. Denna rättighet kallas retentionsrätt men innebär ingen automatisk rätt att sälja hästen. Retentionsrätten kan sålunda endast användas som ett påtryckningsmedel för att få betalt.

Sedan 1950 har det funnits en lag som ger hantverkare rätt att sälja gods som ej avhämtats. Denna lag har närmast varit avsedd för skomakare, cykelreparatörer och andra hantverkare. Lagen har enbart medfört rätt att sälja egendom på vilken hantverkaren har utfört arbete. Den som exempelvis emottagit en lös sak, t ex en häst för förvaring, har tidigare inte haft försäljningsrätt utan enbart kvarhållanderätt (retentionsrätt). Sedan 1985 finns det emellertid en lag som ger näringsidkare rätt att sälja ej avhämtade saker och denna lag är även tillämplig beträffande exempelvis hästar. Följande förutsättningar gäller dock.

Stallägaren måste vara näringsidkare

I många olika situationer inom juridiken blir det intressant att veta om en stallägare eller en hästsäljare är näringsidkare. Det kan t ex gälla om konsumentköplagen eller köplagen skall vara tillämplig vid tvister p g a fel hos en köpt häst. När det gäller situationen beträffande stallägares rätt att eventuellt sälja den kvarhållna hästen ställs ett krav på att stallägare skall vara näringsidkare. Lagen har tillkommit i syfte att förenkla förfarandet vid försäljning av icke avhämtade saker. Lagen omfattar varje fysisk eller juridisk person, som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betraktas som yrkesmässig. Detta innebär emellertid inte några större krav på verksamhetens omfattning.

Det kan mycket väl röra sig om en verksamhet som vederbörande stallägare sysslar med på sin fritid. Det kan exempelvis vara fråga om en stallägare som emottager unghästar för inridning och tillridning, korrigering eller inkörning. Naturligtvis innefattas trav- och galopptränare inom denna grupp. Om vederbörande på ett eller annat sätt marknadsför sina tjänster t ex genom annonser, reklamblad eller liknande - bör detta i sig medföra att denne regelmässigt betraktas som näringsidkare. Ett ytterligare villkor för lagens tillämplighet är att hästen tagits emot inom ramen för näringsidkarens yrkesmässiga verksamhet. Detta villkor innebär t ex att lagen inte gäller då en person som i och för sig är att betrakta som näringsidkare tar emot en häst åt en bekant eller annan under sådana förhållanden att han därvid måste anses handla i sin egenskap av privatperson.

Hästägaren behöver ej vara privatperson

Man skulle kunna tro att den som lämnar hästen till stallägaren behöver vara privatperson för att lagen skall vara tillämplig. Så är emellertid inte fallet. Lagen är tillämplig oavsett vem som lämnar hästen till näringsidkaren, stallägaren. Hästägaren kan för lagens tillämplighet mycket väl också vara näringsidkare. Lagen gäller både om stallägaren utfört arbete på hästen eller enbart tagit emot hästen för förvaring Enligt den tidigare lagstiftningen om hantverkares rätt att sälja har försäljningsrätt funnits enbart om arbete utförts. Numer gäller lagen även hästen tagits emot för förvaring, avseende exempelvis konvalescenthästar eller andra inackorderingar som enbart tillhandahållits stallplats. Lagen omfattar exempelvis även ston som emottagits för betäckning.

Stallägaren skall ha fått uppdrag att utföra arbete eller förvara hästen

En ytterligare förutsättning som gäller är att hästen måste ha kommit till stallägaren såsom led i ett uppdrag. Det räcker inte med att hästen har hamnat i stallägarens stall p g a misstag eller annan tillfällighet som icke grundar sig på ett uppdrag. För att använda ett något långsökt exempel kan man tänka sig den situationen att en häst som rymt ur sin hage tagits omhand av en stallägare för att få tillfällig stallplats. I ett sådant fall finns inget uppdrag och då gäller inte heller lagen.

Om en häst exempelvis lämnas till en stallägare, exempelvis galopp- eller travtränare för test eller värdering gäller inte heller lagen.

Försäljningsrätt gäller ej vid transport av hästar

Om en häst skall transporteras av en professionell transportör uppstår en situation där ett visst förvaringsmoment ingår. Detta förvaringsmoment anses emellertid vara en biförpliktelse till själva transporten och därför är inte lagen tillämplig i dessa situationer.

Lagen är tvingande till konsumentens skydd

Om hästägaren som lämnat sin häst för arbete eller förvaring till en stallägare är en enskild fysisk person som uppträder i sin egenskap av privatperson, gäller att lagens bestämmelser inte frångås till nackdel för denna konsument. Detta innebär att parterna i dessa fall inte i förväg med giltig verkan kan avtala om sådana avvikelser från bestämmelser som är till nackdel för konsumenten. Däremot finns det inget som hindrar att avtalet är förmånligare för konsumenten än vad som följer av lagens regler.

Förutsättning för försäljningsrätt

En sak t ex en häst som inte har hämtats får säljas under förutsättning att:

1. uppdraget har slutförts eller avtalet har upphört att gälla,
2. den som har beställt arbetet eller förvaringen därefter har anmanats att hämta saken (hästen) och i anmaningen upplysts om att saken (hästen) annars kan komma att säljas efter viss tid, minst tre månader efter anmaningen, samt
3. den tid som har angetts i anmaningen har löpt ut.

Om näringsidkaren har en fordran på beställaren (hästägaren) för sitt arbete på saken (hästen) eller för förvaringen av hästen, ska det av anmaningen framgå vilket belopp som ska betalas.

Försäljningsrätten gäller ej vid tvist

Ett viktigt undantag från rätten att sälja hästen är om arbetet på hästen eller förvaringen av hästen prövas av domstol eller av skiljemän och sålunda tvist föreligger. Hästen får inte i något fall säljas förrän skälig tid har förflutit efter det att tvisten slutligt har avgjorts. Detta gäller även om frågan blir föremål för prövning av Allmänna Reklamationsnämnden. Om sålunda hästägaren anser att stallägaren gör gällande oskäliga krav p g a arbetet på hästen eller för förvaringen av hästen kan han förhindra försäljning genom att ansöka om stämning, igångsätta skiljeförfarande eller anmäla till Allmänna Reklamationsnämnden. Hästen får då inte i något fall säljas förrän skälig tid har förflutit efter det att tvisten slutligen avgjorts.

Hur skall försäljningen gå till?

Försäljningen av hästen ska göras med omsorg och med beaktande av beställarens, hästägarens intressen. Försäljningen får ske under hand eller på offentlig auktion. Om stallägaren avser sälja hästen på offentlig auktion, skall beställaren, hästägaren i god tid dessförinnan underrättas om tid och plats för auktionen. Stallägaren får emellertid själv avgöra om försäljningen skall ske under hand eller på offentlig auktion och hästägaren, beställaren behöver inte tillfrågas särskilt om detta.

I praktiken torde man kunna räkna med att försäljning under hand kommer att bli det vanligaste försäljningssättet. Stallägaren måste naturligtvis iakttaga aktsamhet, så att han inte riskerar att bli skadeståndsskyldig för att hästen sålts till underpris. Hästägaren intressen tillgodoses emellertid av skyldigheten för stallägaren att underrätta beställaren och hästägaren om tid och plats för exempelvis offentlig auktion. Härvid ges beställaren och ägaren möjlighet att bevaka sina intressen genom att själv kunna ropa in hästen.

Lagen är okänd

Trots att denna lag har gällt alltsedan 1985 är den relativt okänd och tillämpas i praktiken mycket sällan. Lagen är emellertid praktisk och användbar och ett förhållandevis nyttigt instrument för dem som förvarar eller utför arbete på andras hästar för att få betalt genom försäljning av hästen.

Lars Deckeman